FCI-nummer 281
Originalstandard 1997-11-20
FCI-Standard 1998-01-08; danska
SKKs Standardkommitté 2001-03-05

Ursprungsland/hemland:

Danmark

Användningsområde:

Mångsidig jakthund.

FCI klassifikation:

Grupp 7, sektion 1 med arbetsprov.

Bakgrund/ändamål:

Rasens ursprung kan hänföras till omkring 1710, då en man vi namn Morten Bak, i åtta led korsade Zigenarhundar med lokala gårdshundar och därigenom avlade fram en vit och brunbrokig fågelhundsras kallad Bakhunde eller Gamle Danske Hønsehunde. Bönderna kallade gårdshundarna för blodhundar. Det är dock troligt att man då avsåg avkommor till godsägarnas stövare som hade betydande inslag av Sankt Hunbertushundar (blodhundar). Det kan också förmodas att Zigenarhundarna till stor del härstammade från de Spanska fågelhundar och stövarraser likt ovannämnda, varför Sankt hubertus från flera sidor kom att ingå i den Gamle Danske Hønsehunde.

Helhetsintryck:

Gammel Dansk Hönsehund skall vara en medelstor, rektangulär och kraftigt byggd hund. Ett av rasens mest charmerande särdrag är den stora exteriöra skillnaden mellan hanhund och tik. Medan hanhunden är kraftfull och tung, är tiken lättare, livligare och mer temperamentsfull.

Viktiga måttförhållanden:

Förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd skall vara 8:9.

Uppförande/karaktär:

Gammel Dansk Hönsehund utstrålar lugn, stabilitet, beslutsamhet och mod. Under jakten söker de i relativt långsamt tempo. Den arbetar i god kontakt med föraren och löser sin uppgift som stående fågelhund utan att skapa onödig oro i terrängen. Den är lika användbar på stora som små jaktmarker.

Huvud:

Huvudet skall vara kort och brett utan utpräglat stop. Nackknölen skall vara markerad och klart synlig ur alla vinklar.

Skallparti:

Skallen skall vara tilltäckligt bred och tydligt välvd.

Stop:

Stopet skall inte vara markerat.

Nostryffel:

Nostryffeln skall vara köttig, kraftigt markerad, med väl öppna näsborrar. Färgen kan variera från mörkt till ljusare leverbrun.

Nosparti:

Nosryggen skall vara bred.

Läppar:

Överläpparna skall vara djupa hela vägen och täcka underkäken. De bidrar till att ge huvudet dess karaktäristiska djup.

Käkar/tänder:

Käkarna skall vara kraftiga med regelbundet och fulltaligt saxbett.

Kinder:

Kinderna skall vara väl markerade och djupa med god muskulatur.

Ögon:

Ögonen skall vara medelstora och varken utstående eller djupt liggande. Det är mest önskvärt med mörkbruna ögon. Aningen lösa nedre ögonkanter tillåts i beaktande av rasens ursprung men är inget som skall befrämjas.

Öron:

Öronen skall vara tämligen lågt ansatta, breda och lätt avrundade i nederkanten. Längden är korrekt om öronen, när de förs framåt, lämnar den yttersta tredjedelen av nospartiet fri. Öronens främre kant skall falla mjukt intill kinderna.

Hals:

Halsen skall vara muskulös. Rikligt med lös halshud är ett adelsmärke för rasen, men skall dock inte överdrivas.

Kropp:

Överlinje:

Överlinjen skall vara högst över manken och lätt fallande över korset.

Manke:

Manken skall vara tydligt markerad.

Rygg:

Ryggen skall vara fast och välmusklad.

Lädparti:

Ländpartiet skall vara kort, brett och muskulöst. Övergången mellan länd och rygg skall vara fast.

Kors:

Korset skall vara brett, inte för kort, med en lätt välvning mot svansansättningen.

Bröstkorg:

Bröstkorgen skall vara bred, speciellt hos hanhundar, och djup. Bröstkorgens underlinje skall ligga i höjd med armbågen. Revbenen skall vara väl välvda och de bakersta sträcka sig långt bakåt. Revbenen skall varken vara flata eller tunnformade. Ett väl utvecklat förbröst är mycket önskvärt.

Svans:

Svansen skall vara tämligen högt ansatt, hellre för högt än för lågt. Den skall vara medellång och nå ungefär till hasleden. Svansen skall vara tämligen bred vid roten och avsmalnande mot spetsen. Den skall bäras naturligt hängande och får inte kuperas.

Extremiteter:

Framställ:

Framifrån sett skall frambenen vara kraftiga, raka och parallella

Skulderblad:

Skuldrorna skall ha starka muskler, väl synliga både i rörelse och stillastående. Skulderbladen skall vara flata och ligga väl an mot bröstkorgen.

Överarm:

Överarmarna skall vara av god längd och välmusklade.

Armbåge:

Armbågarna skall ligga väl an utan att vara pressade mot kroppen. De skall vara placerade tämligen långt bakåt och varken vara utåt- eller inåt vridna: Vinklingen mellan över och under armar skall vara god.

Underarm:

Underarmarna skall vara raka med kraftig muskulatur och stark benstomme.

Handlov:

Handlovarna skall vara kraftiga.

Mellanhand:

Mellanhänderna skall från sidan sett vara lätt vinklade mot underarmarna.

Framtassar:

Framtassarna skall vara starka, slutna och väl välvda. Trampdynorna skall vara hårda.

Bakställ:

Bakstället skall vara välvinklat och benstommen kraftig. Sett bakifrån skall bakbenen vara raka och parallella.

Lår:

Låren skall vara muskulösa, lagom långa och breda. Vinklingen skall vara god mellan bäcken och lår.

Knäled:

Knälederna skall vara kraftiga och med god vinkling mellan lår och underben.

Underben:

Underbenen skall vara muskulösa och i längd harmoniera med bakstället i sin helhet.

Has:

Haslederna skall vara kraftiga.

Mellanfot:

Mellanfötterna skall från sidan sedda vara lätt vinklade mot underbenen.

Baktassar:

Baktassar se framtassar.

Rörelser:

Rörelserna skall vara vägvinnande med bra påskjut och därtill motsvarande steglängd fram. Rörelserna skall vara raka och parallella såväl fram som bak. Rasen skall ha god resning i rörelse.

Hud:

Huden skall inte vara för tunn. Den skall ligga an mot kroppen utom på huvudet och halsen där huden är mer lös och bildar tydliga mungipor och hakpåsar.

Päls:

Pälsstruktur:

Pälsen skall täcka hela kroppen. Den skall vara kort, tät och kännas en aning hård.

Pälsfärg:

Färgen skall vara vit med leverbruna tecken, vilka kan vara få stora eller många små fläckar (fräknar) i det vita. Den bruna färgen kan variera men brun till mörkbrun föredras.

Storlek/vikt:

Mankhöjd:

Hanhund: 54 – 60 cm; idealhöjd över 56 cm.

Tik: 50 – 56 cm; idealhöjd över 52cm.

Vikt:

Vuxen Hanhund: 30 – 35 kg

Tik: 26 – 31 kg.

Fel:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

• Dålig resning
• För kort nosparti
• Ej tillräckligt djupa läppar
• För ljusa ögon
• Avsaknad av högst två P1 –or
• Lätt karprygg
• För kort kors
• Lätt hjulbenthet; lätt kohasighet
• Svans som bärs alltför högt över rygglinjen
• Mindre avvikelser (högst + 2 cm) från föreskriven mankhöjd
• Dålig behåring.
• Köttfärgad eller fläckig nos.

Allvarliga fel:

• Vekt temperament
• För lätt benstomme
• Spetsigt nosparti
• Utpräglat stop
• Tångbett
• Avsaknad av en tand utöver två P1 –or
• Utpräglad karprygg; lätt svankrygg
• Otillräckligt förbröst; tydliga felaktigheter i bröstkorgen; för flat eller tunnformad bröstkorg
• Kraftigt utåt- eller inåtvridna armbågar
• Vek mellanhand; platta tassar; spretiga tår
• Utpräglad kohasighet eller hjulbenthet
• Diskvalificerande fel:
• Stora avvikelser i könsprägeln
• Mycket vekt temperament
• Harmynthet eller gomspalt
• Avsaknad av flera tänder utöver två P 1 –or och en ytterligare tand. (Tandförlust p.g.a skada el. dyl. som kan styrkas genom veterinärintyg på därför fastställd blankett påverkar ej bedömningen.)
• Över- eller underbett; andra former av bettfel
• Ektropion; entropion; distichiasis (dubbla rader med ögonfransar)
• Deformerad bröstkorg (t.ex. för kort bröstben som ger en brant stigande underlinje bakom bröstkorgen).
• Avvikelse med mer än + 2 cm från angiven mankhöjd.

Nota bene:

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa.

Testiklar:

Hos hanhund måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.